Tänka sig, att man aldrig är nöjd. De senaste dagarna har jag fixat i min fina lägenhet, umgåtts med saknade vänner, skaffat mig en praktikplats och trots det så riktigt kryper det inom mig. Jag har ingenting att göra. Inget projekt, inga skolarbeten som behöver göras, ingen lägenhet som behöver målas om och jag blir galen. Timmarna segar sig fram och jag hinner inbilla mig att jag är deprimerad, sjuk och har all världens krämpor som försvinner så fort någon dyker upp och håller mig sällskap. Nästa fredag kickar skolan igång igen och jag lovar er - ge mig en vecka och jag kommer säkert att önska att jag hade lite mindre att göra. Detta liv, alltså.
Men å andra sidan, jag har inte ett krossat knä och sitter fast i Aspen som min stackars, stackars lillasyster. Och om drygt en timma börjar På Spåret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar