Leaving on a jetplane

Ja, så var Dagen med stor D äntligen här. Idag bär det av! Ikväll klockan tio kommer jag att ha landat i Edinburgh och en timma senare kommer jag förhoppningsvis ha hittat Lisa någonstans i vimlet inne i staden. Crazy, som hon skulle ha sagt.

Nu ska jag packa om det sista och kämpa för att bibehålla det lugn som jag (faktiskt) känner just nu. Nästa gång hörs vi från Skottland!

Sommarens sista smak

Ni vet hur det är, helt plötsigt så känner man att sommaren är på väg att glida en ur händerna. Det är dags för nästa årstid och man blir mer och mer sugen på att köpa sig ett par nya, fina block att ha till skolstarten. Eller, jag brukar i varje fall alltid bli sugen på det. Men det finns vissa saker man vill göra innan skolryggsäcken åker på och man säger hejdå till sommaren. Igår så sa jag till pappa att tanken på att inte bada i havet en sista gång, den riktigt plågar mig. Sagt och gjort - i morse åkte vi ut till båten och kastade oss i sjön (läs: gick i via badstegen) för sista gången den här sommaren.

Och som om detta inte vore nog så blev resten av dagen ännu bättre. Jag läser, som sista person i Sverige, om Allan Karlsson som är hundra bast och som har klarat sig genom livet genom att ta allting med en klackspark. Det är en mycket bra bok för mig att läsa för tillfället, eftersom jag själv måste behärska den filosofin nu när jag ska flytta till ett land där jag inte har någonstans att bo.

Fram emot kvällen så hade vi det ungefär såhär tråkigt:

...det vill säga favoritmänniskor, kall öl, jordens hamburgerrace och sällskapsspel. Det enda som var ett uns negativt var att jag kom allra sist. Men någon måste ju å andra sidan göra det också.

Two days to go

Jag känner igen ett bra tecken när jag ser det, del 2

Nämen, vem skrev precis till mig på Facebook-chatten? Ledtråd: Inte fisk-Nemos pappa, i varje fall. Jag ger er ett utdrag ur konversationen:

Jag: It's going to be SO fun to meet you!

Han: Well, we'll see.

Jag: Don't you think it will be fun?

Lång paus.

Han: Yes, of course.

Eftersom jag gick en bildkommunikationskurs i våras och då blev väldans haj (är väldigt inne på fisk-referenser just nu, uppenbarligen) på att använda Photoshop, så tänkte jag att det är bäst att illustrera hela förfarandet med en bild. 

Huruvida jag valde att arbeta i Paint med just den här bilden förtäljer inte historien.

Jag känner igen ett bra tecken när jag ser det

Om vi eventuellt har fått napp på två personer att dela en lägenhet med i Edinburgh? Och om den ena potentiella personen heter detsamma som Hitta Nemos pappa?

Svar: Ja.


Nu ska ni bara göra två saker: lista ut vad Hitta Nemos pappa heter samt hålla tummarna för att vi får dela en lägenhet med honom.

Ahh, dessa eviga frågor man ställs inför när man ska resa med ett tjugo kilo tungt bagage

Den nya, glittriga kavajliknande saken som jag köpte för en hundring mest för att jag hade fått lön MEN som kommer vara perfekt när man vill ha en trollkarlsliknande utstyrsel när vi besöker Harry Potter-kaféet - ska den med?


Mina tjugosju randiga tröjor - ska dom med?


Gänget med urtvättade, något för små, plagg som jag haft sen lågstadiet men ändå gillar för att de är mysiga och luktar hemma - ska dom med?


De gamla ridkläderna (och stövlarna) som ligger nere i källaren och som vore fint att ha med om jag skulle få för mig att rida över de skottska vidderna nån dag - ska dom med?

Möjligt scenario: Jag och Lilla Gubben laddar för en galopp över fälten.

Undrar lite hur ni tänker inför dessa problem? Jag tänker att det kan vara smart att i varje fall ta med ridstövlarna eftersom sådana är så rysligt dyra att köpa i nyskick. Som en härlig liten påminnelse om den ridtjej jag en gång var, dessutom.

Detta konsumtionssamhälle alltså.


PS. Annat jag vill ta med: en stavmixer (bra om man vill laga soppor eller göra smoothies), min pyjamas med flamingos på, mitt nya Mateusfat (eftersom det är fint), morgonrock, alla mina Converse i olika färger (jättebra att man kan välja efter humör), knäckebröd samt ett gäng påsar med Holiday-dipp (godaste dippen). DS.

Ett par koppar kaffe,

ett par ägg, en liten macka, en frukt. Och två timmar Nyhetsmorgon. Har så svårt att förlika mig med tanken att mina morgnar inte kommer att se ut så för all framtid. Men vad är väl en bal på slottet?

Kära dagbok,

igår var det lördag och då skulle vi in till den stora staden och spana in Jesper och Bara på låtsas som spelade på Tantoklafset. Precis när jag går ut genom dörren så fullkomligt eskalerar regnet. Då kände jag såhär:

Men allt ordnade sig fint, för väl inne i stan så byttes regn ut mot Malin. Och det var ju bra.

Någon däruppe var dessutom på gott humör, för vem hängde redan i Tanto när vi kom? Jo, Sanna! Det var inte ett trist sammanträffande.

Sen kollade vi på det här festliga bandet. Ni som inte har lyssnat på dom - misströsta inte. Det kan ni göra här, nämligen.

Vi drog en vinstlott till och hamnade på en restaurang där vi fick dricka massor av drinkar alldeles gratis, bara sådär. Och som student är man ju inte van vid att dricka annat än 29-kronorsöl, så det var ju en spännande upplevelse.

Efter det så tog jag inte några flera bilder. Det är inte en barnlek att vara med blogg, så man måste ju pausa dokumentationen ibland. Så att man inte bränner ut sig såhär på direkten. Samt så att man kan fokusera på drinkarna.

Men jag skriver mer en annan dag. Funderar på huruvida jag ska sätta på dagens tredje Vänner-skiva eller faktiskt göra något vettigt. Kanske tittar lite under tiden jag tänker på det. Hejdå dagboken.

Om en torsdag

Igår var det baktorsdag. OBS, bör inte förväxlas med bakIStorsdag. Baktorsdag är nämligen en mycket trevlig företeelse och innebär att man samlar ihop vänner som man har gått i samma klass som sedan ettan i lågstadiet. Sen så bakar man bullar och pratar kanske litegranna om kaninklubben som två av oss fick vara med i och en inte. Efter det kanske samma någon får för sig att baka gaffelkakor och det kan hända att det inte går helt smärtfritt.

Man fikar också. I omgångar, eftersom man behöver någonting att göra medan bulldegen jäser. Under den första omgången äter man kakorna man har bakat och som bara innehöll någon matsked socker "eftersom det stod så i receptet". Då kan det hända att man var glad över att i alla fall kaffet och saften var god. Det kan även vara så att man åt asmånga kakor ändå, eftersom det ändå var kakor.

Och ibland kan det vara så att en baktorsdag avslutas (och toppas) med att man går hem och lägger ut en femhundring på att ha konstant ångest i över ett halvår.

Det var väl det. Nu kan ni själva testa på att ha er egen baktorsdag!

Håller tummarna för er.

Dagens i-landsproblem

Hur ska jag göra med alla mina Harry Potter-böcker? 

Vill ju hemskt gärna ha med dom, men även jag inser att det är lite ologiskt då min väska får väga max 20 kilo. Men jag vill ju bara inte att det ska bli som när jag flyttade till London för några år sedan och inte tog med varken filmerna eller böckerna. Det som slutade med att jag satt och lyssnade på Harry Potter-låtarna på Spotify fram tills att pappa skickade alla filmerna med posten. 

Har en nöt att knäcka idag, det är ett som är säkert.

Om ni någon gång blir hungriga så kan ni tänka såhär:

"Nä, men Johanna, hon fick alla fall i sig en redig lunch tisdagen den 16 augusti".

...vilket ju också är en tanke jag själv ämnar tänka om några veckor när jag står och öppnar en konservburk vita bönor i tomatsås för sjunde kvällen i rad.

Jag älskar ju Hans...

...av hela mitt hjärta. Verkligen. Om ni undrar vem Hans är så är det någon liten lurig person som kommenterade att han tyckte att katten i inlägget här nedanför var fin. Men du Hans, DU är minst lika fin som kommenterar.

Dock så har jag hört att det har varit krångligt, just det här med att kommentera. Så alla ni tusentals läsare som klickar er in här, skulle ni kunna göra mig en tjänst? Gå i Hasses fotspår och lämna ett litet avtryck så att jag vet att kommentarsfunktionen fungerar.

Det är ju dessutom först när det är bevisat som jag på riktigt kan börja gnälla över den ekande tystnaden i kommentarsfälten. Can't wait. Och inte ni heller.

Bye bye to the too good to be true kind of love

.


















Är hemma igen från världens bästa Göteborg och världens bästa dagar. Himla fint att få hänga ordentligt med alla som kommer spridas för vinden i olika riktningar i höst, Leffe P inräknad. Inte förrän jag sa hejdå till Gustaf och Linn på Centralen bestämde sig regnet för att börja vräka ner. Kan inte ses som någonting annat än ren och skär symbolik, tänker jag.

Nu ska väskor packas upp, ny (inte trasig) väska inhandlas, packningslistor skrivas, hälsokontroller genomföras, avskedskramar utdelas och tusentals andra grejer fixas som jag säkerligen kommer att komma på i allra sista stund. Men sedan bär det av mot nya gator, nya caféer, nya pubar och nya människor. Känns inte alls trist.

Annat jag ska lära mig:

Att på ett naturligt vis beskriva nya bekantskaper med orden "he's a jolly good fellow".

Mål inför den 29 augusti:

Att lära mig hur man uttalar Edinburgh.

29 augusti klockan 20.50

Biljetterna är bokade. Det här är den bild som kommer upp när man googlar på "scottish people". Google ville dock hellre att jag skulle söka efter "scottish people hump sheeps", men herregud. Allt har sin tid.