Tröttast i stan säger hej

Vaknade imorse och kände det som att någon jättenäve mycket brutalt försökte trycka tillbaka mitt huvud i kudden. Var så trött att ögonen sved, frukosten smakade sågspån och dessutom var kaffet visst slut igen. Hetsade ändå iväg till skolan och precis när jag kom fram så insåg jag att jag tagit fel på en timma. En. Hel. Timma. Har alltså haft en helvetesmorgon helt i onödan och sitter nu och stirrar tomt framför mig i kafeterian. Det ser ut och känns såhär:

Som ni ser så har jag varit tvungen att ta till drastiska metoder som sepia-filtret på kameran för att dölja diverse skavanker. Nu gör jag det enda rätta: sätter på min musikalsspellista och tänker på bättre tider.