Och så bra den blev. Det tog inte alls särskilt lång tid tills staden blev vår, tills vi lärde oss att hitta överallt och ingenstans, tills vi hittade krypin som vi skulle komma att återvända till flera gånger om. Vi lärde känna vänner som tyckte om att hitta på massa skojfriska saker och som ville maximera de här månaderna lika mycket som vi ville. Vi hyrde en bil, trängde ihop oss och bestämde att vi skulle åka uppåt, se natur som tagen ur en filmkuliss och uppleva minnen för livet. Vi lagade middagar ihop, skapade rutiner och en gemensam vardag. Vi upptäckte puben där en god flaska rödvin nästan inte kostar någonting alls, nattklubben som man glatt dansar sig svettig på och fiket i början på den stora parken där folkspanet är som bäst och bakverken som maffigast. Vi har skrattat, gråtit, varit arga och vänt upp och ner på en höst i Edinburgh och vi har gjort det tillsammans.
Nu räknar vi inte längre dagarna som finns kvar här. Istället flyger timmarna iväg och jul, nyår och en annan vardag med andra rutiner närmar sig och väntar på oss. Det kommer att bli minst lika fint det också, såklart. Men så magiskt som det har varit att ha levt i en stad där siluetten av ett slott högt uppe på ett berg följer varenda steg man tar - det kan det omöjligt bli.
