Hej sommaren del 2: semesterkänslan

Det är konstigt att det är möjligt att sammanfatta en hel sommar i två stora bildregn. Men, det är å andra sidan inte heller helt sant - sommaren är ju inte slut än. Efter Gotland kom David på snabbvisit till stan, Julia kom hem från London och solen bestämde sig för att visa sig lite mer konsekvent. När det är november, kallt och livet inte känns rakt igenom härligt så ska jag tänka på dagarna i skärgården och känslan av att doppa huvudet i havet.

Sommaren borde hålla på för alltid och jag saknar den redan innan den har tagit slut.

Om en påskhelg

Dagarna här hemma har varit fyllda av mat, Vänner-maraton i TV-soffan och allmän uppvilning. Kunde inte ha önskat mig någonting mer. Imorgon åker jag och min nya Mårbackapelargon tillbaka till Götet igen. Det blir säkert bra, det också.

Antingen så har man det eller så har man det inte - förmågan att skapa kaffekonst

Två viktiga och bra saker har skett i helgen: mormor har bakat semlor vilket fick konsekvensen att vi har ätit semlor. Japp, i plural. Blir man erbjuden hembakade semlor där man får blanda sin grädde och mandelmassa själv så passar man på. Och passar på innebär att man* inte nöjer sig att bara äta en.


*) Man = jag

Den andra fantastiska grejen som har hänt är detta:

Ja, som ni ser så har jag återigen lyckats skapa konst i kaffet. Första gången det hände gjorde jag ju en identisk kopia av min då nyligen avlidna fisk Calle Bildt. Nu idag satte jag ribban något lägre och presterade istället en klockren figur i form av en liten flicka med vid kjol och hår med bra volym.

Eftersom jag inte vill hålla någon på halster alternativt inte är den som är den, så ger jag er här Calle B Kampfisk, i kaffeversion:

Rest in peace, älskade lille fisk.

Ära vare Gud i höjden, den här har jag inte gjort i slöjden

Julestund har guld i mund, som man säger

OBS: Bilderna ovan är ett spel för galleriet pga att jag enbart stod och knådade deg för att få vara med på bild. Allt för konsten, heter det ju.